barnloshet

Oj, ser att det gått tre veckor sedan jag bloggade sist. Vet inte om jag ens är berättigad att kalla min sida för en blogg. För en blogg ska man väl uppdatera minst en gång per dag. Men jag skriver ju här för min egen skull även om det känns himla roligt att se att några få själar faktiskt är in här och läser. Det trodde jag nog inte när jag började med bloggen. Sen är jag ju totalt kass på det här. Vet inte hur jag ska sprida min blogg, jag kan inget om design och jag är definitivt inte flitig med bilder heller. Men vem vet, det kanske tar sig. Kanske till och med ska ta några kort på magen dagen till ära; 24+0. Nu kan liksom Liten klara sig om han bestämmer sig för att komma alldeles för tidigt och det känns ju helt fantastiskt! Kan inte riktigt förstå att jag kommit så här långt den här gången. Tänk att det skulle ta oss 10 graviditeter för att komma hit. Jag önskar att jag om en sisådär 14 veckor kan skriva "Tänk att det tog oss 10 graviditeter för att äntligen få träffa en frisk liten bebis som är helt och hållet vår" (och sin egen förstås, men ni fattar)!

Tycker ju att min mage är jättestor den här gången. Och andra säger samma sak. Svärmor sa för några veckor sedan att "Så där stor blev ju inte din mage förrän först de sista veckorna med Teo". Och det stämmer nog. Har tittat lite på fotografier från den graviditeten och magen var verkligen mini. Jag vägde i och för sig bara 46 kilo när jag blev gravid med honom. Sen var jag ju väldigt vältränad och bara 24 år. Så det kan ju vara delar av förklaringen. Men det gör mig ingenting för jag älskar min mage! Tycker att det är så mysigt och det är verkligen tydligt att Liten inte är så liten längre. Rörelserna är kraftiga och tydliga och ofta och jag njuter av allt. Hur som helst, magen är inte så stor. Var ju hos barnmorskan idag och mätte sf-måttet för första gången och det blev 22cm. Det ligger under den heldragna kurvan men inom normalkurvan. Men alltså inte åt det större hållet som jag var så säker på. Kanske bär jag Liten längre fram eller så är det just det att jag är mindre tränad och äldre denna gång. Antalet graviditeter har säkert påverkat livmodern en del också så att den är mjukare nu är första gången.

Nej, om jag skulle försöka ta några bilder på magen då. Är själv hemma så vi får se hur jag lyckas. Vill ju inte lägga ut alltför avslöjande bilder här heller, men tycker att det ser lite makabert ut när man liksom "kapar" av huvudet. Men så får det nog bli om det nu blir några alls. Vem vet, idag kanske det blir TVÅ inlägg som motvikt mot mitt knappa bloggande ;-)