barnloshet

Var hos barnmorskan igår. Vi satt och pratade en del innan vi lyssnade på Litens hjärta. Jag vet ganska nervös och minns inte riktigt vad vi pratade om faktiskt. Det som är så bra när jag gör ultraljuden på specialistmödravården är att vi alltid börjar med att titta och om vi har något att prata om så tar vi det efter när jag är lugn. Ska föreslå det nästa gång det är dags att lyssna på hjärtat igen. Och nu när jag skriver så, så förstår ni säkert att det gick bra igår. Vi kunde tydligt höra hjärtat slå och min barnmorska kände att min livmoder vuxit mycket också. Vi kunde också höra när Liten rörde på sig, det liksom skrapade mot "micken". Åh, det kändes så himla bra! Men trots alla positiva kontroller så kan jag fortfarande inte släppa helt på hämningarna och oron. Kanske inte så konstigt egentligen.

Idag ringde de från Karolinska också och meddelade att analysen som gjorts i Holland på Zellweger syndrom var klar. Precis som de trodde så visade även denna analys att allt var bra. Lillkillen är bärare av Zellweger precis som jag och min man, men han är alltså en frisk anlagsbärare. Wiiiieeee!!!