barnloshet

Dagarna går och Liten verkar trivas bra i min mage. Men oron biter sig stundvis alltför hårt fast. Som idag. Den kommer alltid när jag är ledig och har tid att fundera, analysera och grubbla. Idag har oron kommit på grund av att jag tog i rätt hårt på jobbet igår. Packade upp pall och precis som efter förra gången jag gjorde det så får jag för mig att lyften ska framkalla ett missfall. Meeeen, jag måste sluta analysera allt nu och försöka njuta istället.

Hmm, ni som läser min blogg måste ju tro att jag har en personlighetsklyvning. Ena dagen talar jag om hopp och om att knyta an till Liten och nästa dag hägrar oron och missfallsfunderingarna. Hoppas att det med tiden blir mer och mer övervägande tankar om hopp.