barnloshet

Den här helgen har jag tillbringat med att träffa vänner jag inte träffat på länge. Extra kärt var mig min träff med E. Hon är så himla spontan och skön. Hon är så himla ärlig och drar sig liksom inte för att säga saker som andra nog inte riktigt vågar säga. Ja, henne gillar jag massor. Vår vänskap är så självklar och kravlös. Vi träffas inte så ofta och vi pratar sällan i telefon. Men trots det känns det alltid lika självklart och avslappnat när vi väl träffas. Och det är nog henne jag ringer när jag verkligen behöver prata av mig och när jag vill ha ärliga åsikter och inte bara medömkan. Tack för att du finns!

Magen växer och allt verkar fortlöpa som det ska. Jag försöker som vanligt att knyta an, och nog allt vågar jag hoppas mer och mer. Jag känner tydligare rörelser nu också vilket alltid lämnar mig med ett hemligt litet leende på läpparna. Kan inte riktigt förstå att det vi kämpat så länge för nu verkar bli verklighet.

Sitter här i soffan med mina älsklingar. M sover redan utsträckt i hela soffan och på honom ligger lilla voffsisen. Hon har sin nos nära mina fötter och jag känner hennes varma andedräkt när hon snusar sött. Målar upp bilden för mig själv av att Liten i magen kommit till världen. Han skulle ha en perfekt plats på M´s bröstkorg. Låt augusti komma snabbt!