Ta mig till värmen och leenden!
Ja, så börjar ännu en dag att lida mot sitt slut. Varför säger man så egentligen, att en dag börjar LIDA mot sitt slut? Just nu känns det som en lättnad varje gång dagen börjar ta slut och jag kommer ett litet steg närmare att få veta om lilla bebisen i magen är frisk eller inte. Måste det gå vägen denna gång!!! 10 gången gilt... kan det vara så, tro?
Jag och min kära man längtar tillbaks till Thailand. Vi vill verkligen bosätta oss där. Vi håller på och klurar på olika sätt för oss att göra det möjligt. Jag är ju snart färdig lärare och det vore ju riktigt härligt att flytta till Thailand och arbeta som just det. Men den skolan jag helst vill arbeta på kräver minst fem års erfarenhet, och som jag skrivit tidigare så är tålamod inte min starkaste sida.
Sen så är det ju faktiskt så också att antingen flyttar vi dit med ett barn eller så flyttar vi för att vi bestämt oss för att ge upp våra försök att återigen bli en hel familj. För det känns svårt att flytta dit och fortsätta försöka där. Vi behöver ju ha vår hjälp med moderkaksprov och dyligt och det är nog ganska svårt att få till därifrån.
En sak vet vi i alla fall säkert, och det är att den svenska vintern, kylan och mörkret inte är något för oss. Det konstaterade vi redan första gången vi träffades för snart sju år sedan. Redan då sa vi att vi skulle flytta till ett varmare land tillsammans någon gång i framtiden. Och vi har ju faktiskt bott i Thailand redan i sex månader. Underbara sex månader!!!
Mmm, så här vill jag avsluta kvällen. Men sköna, varma tankar om ett härligt och varmt land där allt och alla ler mot oss. Snälla, låt mig bevara den här varma känslan resten av kvällen och natten. Hjälp mig ifrån de mörka, kalla och totalt nedbrytande känslorna av skräck, förtvivlan, oro och ovisshet...
Jag och min kära man längtar tillbaks till Thailand. Vi vill verkligen bosätta oss där. Vi håller på och klurar på olika sätt för oss att göra det möjligt. Jag är ju snart färdig lärare och det vore ju riktigt härligt att flytta till Thailand och arbeta som just det. Men den skolan jag helst vill arbeta på kräver minst fem års erfarenhet, och som jag skrivit tidigare så är tålamod inte min starkaste sida.
Sen så är det ju faktiskt så också att antingen flyttar vi dit med ett barn eller så flyttar vi för att vi bestämt oss för att ge upp våra försök att återigen bli en hel familj. För det känns svårt att flytta dit och fortsätta försöka där. Vi behöver ju ha vår hjälp med moderkaksprov och dyligt och det är nog ganska svårt att få till därifrån.
En sak vet vi i alla fall säkert, och det är att den svenska vintern, kylan och mörkret inte är något för oss. Det konstaterade vi redan första gången vi träffades för snart sju år sedan. Redan då sa vi att vi skulle flytta till ett varmare land tillsammans någon gång i framtiden. Och vi har ju faktiskt bott i Thailand redan i sex månader. Underbara sex månader!!!
Mmm, så här vill jag avsluta kvällen. Men sköna, varma tankar om ett härligt och varmt land där allt och alla ler mot oss. Snälla, låt mig bevara den här varma känslan resten av kvällen och natten. Hjälp mig ifrån de mörka, kalla och totalt nedbrytande känslorna av skräck, förtvivlan, oro och ovisshet...
Kommentarer
Trackback
