Vad mer kan möjligtvis fattas?
Ja, så har jag då återigen träffat Dr. Gunnarsson. Var ju på ultraljudet igår och det gick riktigt bra faktiskt. Liten hade blivit stor och vi fick tillbaks den där veckan som hon tog förra ultraljudet. Jag ligger nu alltså exakt i fas med de beräkningar jag själv gjort och det känns som ett bra tecken. Så lite lugnare och lite mer hoppfull känner jag mig nu.
Hon skulle också skicka remiss för moderkaksprovet. Det blir ju lite tajt med tid nu men vi skulle i.a.f få komma till den läkaren vi önskade och det känns toppen. Det var nämligen den läkaren som "tog in" moderkaksproven till Sverige för många år sedan, så att hitta någon med större erfarenhet är nog inte helt enkelt. Och han har tagit ett moderkaksprov på mig förut också och han var så himla lugn och förtroendeingivande vilket ju känns avgörande i en sådan situation. Men som sagt, jag undrar när vi kommer få tid. Jag är ju 10+0 idag, och en av anledningarna till att vi önskade honom var ju den att han är den enda läkaren som gör proven från vecka 10+0. Alla andra gör det tidigast 11+0. Och en extra vecka i denna vidriga ovisshet slipper jag gärna om det går. Men nu blir det nog inte så ändå. Men hoppas innerligt att vi får en snabb tid trots denna korta varsel.
Min mage växer i alla fall och det känns riktigt obehagligt att ha tajta jeans. På jobbet använder jag ett par jeans som är riktigt baggy. Det är skönt, men jag känner mig lite slashasig. Älskar baggy brallor, men då vill jag gärna kombinera den outfiten med någon snygg topp och inte världens fulaste arbetströja. But what the.... Utseendet känns sekundärt just nu.
Önskar så himla mycket att det ska få gå vägen denna gång. Hörde av ett medium en gång att foster som inte kommer till världen är små själar som tränar inför jordelivet och att det därför behövs människor som utsätts för missfall och sådant. Men jag känner att jag nu kanske har tagit min beskärda del av den uppgiften och att det nu kanske kan få bli vår tur att få ett friskt barn. Det är ju trots allt ändå min tionde graviditet.
Ett annat medium sa att mina förfäder på andra sidan ville att jag och M skulle vara gifta innan vi fick barn och nu är vi ju det också, så jag kan inte se vad mer som fattas. Och nej, jag är inte en sådan som tror och rättar hela mitt liv efter vad jag får höra av medium. Tycker bara att det är lite spännande...
Hon skulle också skicka remiss för moderkaksprovet. Det blir ju lite tajt med tid nu men vi skulle i.a.f få komma till den läkaren vi önskade och det känns toppen. Det var nämligen den läkaren som "tog in" moderkaksproven till Sverige för många år sedan, så att hitta någon med större erfarenhet är nog inte helt enkelt. Och han har tagit ett moderkaksprov på mig förut också och han var så himla lugn och förtroendeingivande vilket ju känns avgörande i en sådan situation. Men som sagt, jag undrar när vi kommer få tid. Jag är ju 10+0 idag, och en av anledningarna till att vi önskade honom var ju den att han är den enda läkaren som gör proven från vecka 10+0. Alla andra gör det tidigast 11+0. Och en extra vecka i denna vidriga ovisshet slipper jag gärna om det går. Men nu blir det nog inte så ändå. Men hoppas innerligt att vi får en snabb tid trots denna korta varsel.
Min mage växer i alla fall och det känns riktigt obehagligt att ha tajta jeans. På jobbet använder jag ett par jeans som är riktigt baggy. Det är skönt, men jag känner mig lite slashasig. Älskar baggy brallor, men då vill jag gärna kombinera den outfiten med någon snygg topp och inte världens fulaste arbetströja. But what the.... Utseendet känns sekundärt just nu.
Önskar så himla mycket att det ska få gå vägen denna gång. Hörde av ett medium en gång att foster som inte kommer till världen är små själar som tränar inför jordelivet och att det därför behövs människor som utsätts för missfall och sådant. Men jag känner att jag nu kanske har tagit min beskärda del av den uppgiften och att det nu kanske kan få bli vår tur att få ett friskt barn. Det är ju trots allt ändå min tionde graviditet.
Ett annat medium sa att mina förfäder på andra sidan ville att jag och M skulle vara gifta innan vi fick barn och nu är vi ju det också, så jag kan inte se vad mer som fattas. Och nej, jag är inte en sådan som tror och rättar hela mitt liv efter vad jag får höra av medium. Tycker bara att det är lite spännande...
Kommentarer
Trackback
