Slitet börjar ge resultat
Gick och sov en stund i sängen imorse. Det blev faktiskt två timmars ganska djup sömn, vilket jag tror att jag verkligen behövde. Nu har jag jordens halsbränna, men hoppas att en Gaviskon ska göra susen så att jag kan få sova inatt.
Hihi, nu ligger vår lilla voffsis och snarkar. Söt! Och bebis far runt i magen. Lugnande!
Ser fram emot morgondagen och våra bestyr. Så här i slutet är det roligast att fixa, för det är då resultatet av allt slit börjar synas.
Ha det gott och dröm sött!
Hej. Läser din blogg och gråter! Va ni är starka som gått igenom detta! Va lycklig jag blir att ni äntligen ska få bli föräldrar, jag hoppas innerligt att allt går bra! Tack för att du delar med dig av din story! Kram Lisa
ps sorry att jag inte lämnar min blogg adress elelr så, vill nämligen vara lite "anonym" så de flesta runt oss inte vet att vi inte kan bli föräldrar! Men jag funderar på att starta en blogg, återkommer :)
Åhhhh kära vän så mycket jag tänker på dig just nu. Så här dan före dopparedan! Du finns i mina tankar skall du veta även om ni har fullt upp. Vi åker upp på landet imorgon och där finns ingen uppkoppling och taskig mottagning men kommer kolla av telfon så fort jag är inne i storstan! Vet att jag sitter på din axel som en liten skyddsängel hela tiden. Usch nu gråter jag för det känns så ... ja nästan lite andligt just nu. Att veta att snart är ni de föräldrar ni sååååååå mycket förtjänar att vara! Snart blir lilla T storebror!
Kram och håller båda mina tummar i hjärtat för dig!!!!!
Lisa, tack så jättemycket för dina värmande ord! Ser fram emot att få läsa en eventuell blogg från dig. Ledsen att läsa att ni inte kan bli föräldrar. Vad är det som är problemet för er del? Det svarar du ju så klart bara på om du vill. Och vet du, blogga kan man ju göra och ändå vara anonym. Jag är ju ganska anonym, själv också. Ingen som inte vet vem jag är sedan tidigare skulle kunna identifiera mig här. Och för mig har det varit en stor hjälp att kunna skriva av mig lite då och då. Jag vet att det nu mot slutet i princip bara blivit totalt materialistiska saker, men det är nog ett sätt för mig att hantera ovissheten och oron. Kanske inte så sunt, men det fungerar.
Så... kör på! Och återkom med bloggadressen sen.
Varmar kramar!
Kyoko, vännen! Tack för ditt sms idag! Jag hade tänkt svara på de jag fått nu ikväll då vi har kört på i hundra idag. Men jag skriver här i stället och tackar för dina tankar och ditt stöd. Du vet att det betyder massor för mig. Och när jag på torsdag blir nervös och bara vill vända hem igen, så ska jag visualisera dig där på min axel. Du ger mig styrka!
Varmaste av alla kramar!