Sammandragningar som inte påverkar
Åkte in till gyn-akuten igår. Sammandragningarna ger sig inte och i takt med att timmarna gick så växte min oro. Kunde det kanske vara en urinvägsinfektion som orsakade sammandragningarna? Ville kolla det samt att jag ville få livmoderhalsen undersökt. Påverkades min graviditet av alla sammandragningar? Ja, frågorna var många och tillslut kunde jag inte behärska mig längre. Så jag ringde alltså till sjukvårdsupplysningen och de tyckte att jag kunde åka in med ett urinprov samt för en undersökning. Sagt och gjort, jag tog en dusch och åt lite mat och sedan åkte vi iväg till akuten.
Vi behövde inte vänta så länge denna gång utan fick komma in ganska snabbt. Fick träffa en läkare som jag träffat många gånger innan på fertiliteten i samband med våra PGD-försök. Han är nog en av de skickligaste läkarna i Västerås, men han är inte direkt så sympatisk. Han är väldigt hård och rättfram i sin framtoning, och känslig som man är i sådana här situationer så triggar han ofta till ilska eller gråt. Men igår gick det ändå ganska bra trots att jag blev lite arg över det han sa. Han menade att om ett utdrivningsskede satt igång, så skulle de inte göra något för att förhindra förloppet. Jag hade inte gått tillräckligt långt i graviditeten. Jag förstod vad han menade. Bricanyl hade ändå inte lyckats förhala förloppet tillräckligt länge, men just då var det det sista jag behövde höra.
Han undersökte mig i alla fall och kunde konstatera att allt såg bra ut. Jag var inte alls påverkad av sammandragningarna och jag jublade av glädje. Hade inte heller urinvägsinfektion. Den förklaring jag fick till sammandragningarna var bara att det kan vara så för vissa. Och så länge de inte gör ont så skulle jag inte oroa mig. Så nu ska jag försöka ta honom på orden och inte oroa mig. Vet att det kommer bli lättare sagt än gjort, men för tillfället känner jag mig ändå ganska lugn trots att sammandagningarna fortfarande kommer ganska tätt.
Sjukskrev mig i fredags, lördags och söndags. Är ledig idag och ska in för mitt rutinultraljud imorgon bitti. Börjar sedan jobba klockan 12 och på onsdag och torsdag väntar en jobbig inventering. Känns i alla fall bra att ha fått möjlighet att ta det lugnt i några dagar. Nu hoppas jag bara att sammandragningarna ger med sig snart också.
Jag kan i alla fall känna Litens sparkar mycket tydligare nu och det känns helt fantastiskt. Han lever och har det bra i min mage trots all min oro och trots sammandragningarna :-)
Vi behövde inte vänta så länge denna gång utan fick komma in ganska snabbt. Fick träffa en läkare som jag träffat många gånger innan på fertiliteten i samband med våra PGD-försök. Han är nog en av de skickligaste läkarna i Västerås, men han är inte direkt så sympatisk. Han är väldigt hård och rättfram i sin framtoning, och känslig som man är i sådana här situationer så triggar han ofta till ilska eller gråt. Men igår gick det ändå ganska bra trots att jag blev lite arg över det han sa. Han menade att om ett utdrivningsskede satt igång, så skulle de inte göra något för att förhindra förloppet. Jag hade inte gått tillräckligt långt i graviditeten. Jag förstod vad han menade. Bricanyl hade ändå inte lyckats förhala förloppet tillräckligt länge, men just då var det det sista jag behövde höra.
Han undersökte mig i alla fall och kunde konstatera att allt såg bra ut. Jag var inte alls påverkad av sammandragningarna och jag jublade av glädje. Hade inte heller urinvägsinfektion. Den förklaring jag fick till sammandragningarna var bara att det kan vara så för vissa. Och så länge de inte gör ont så skulle jag inte oroa mig. Så nu ska jag försöka ta honom på orden och inte oroa mig. Vet att det kommer bli lättare sagt än gjort, men för tillfället känner jag mig ändå ganska lugn trots att sammandagningarna fortfarande kommer ganska tätt.
Sjukskrev mig i fredags, lördags och söndags. Är ledig idag och ska in för mitt rutinultraljud imorgon bitti. Börjar sedan jobba klockan 12 och på onsdag och torsdag väntar en jobbig inventering. Känns i alla fall bra att ha fått möjlighet att ta det lugnt i några dagar. Nu hoppas jag bara att sammandragningarna ger med sig snart också.
Jag kan i alla fall känna Litens sparkar mycket tydligare nu och det känns helt fantastiskt. Han lever och har det bra i min mage trots all min oro och trots sammandragningarna :-)
Kommentarer
Trackback
