barnloshet

Sitter här i soffan med lilla Douglas liggandes framför mig. Han är vaken och ligger och kikar på mina långkallingar som är vita med svarta stjärnor på (snyggt, jag vet). Han blev tre månader i fredags och det är helt galet vad fort tiden går. Han har verkligen blivit stor och är så med i blicken och så. Han har börjat sträcka sig efter saker också och försöker redan att stoppa dem i munnen för att smaka på.

Jag är världens lyckligaste och han är allt jag någonsin drömt om och längtat efter. Trots lite dåliga sovrutiner och trots att han inte gärna sover utan mig tätt intill, så njuter jag varje dag av att vara mamma. Och han blir ju som sagt var större och snart tror jag att även dessa lite "jobbiga" delar kommer bli bättre. Och förhoppningsvis så blir han snart lite bättre i magen också så att den slipper väcka honom med knip så ofta. Tycker så synd om honom när han inte får sova ordentligt, lilla plutten. Jag har helt skippat allt med mjölk i också och det har faktiskt hjälpt en del. Det var lite meckigt i början, men nu har jag lärt mig vad jag kan äta och inte. Lusläser dock fortfarande på alla innehållsförteckningar då mjölk i olika former döljer sig i det man minst anar.

Men nu kallar min lilla älskling på uppmärksamhet och det ska han få.