barnloshet

Åh, ny vecka igen. Känns helt fantastiskt att graviditeten går framåt. Var hos barnmorskan idag igen och mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Magen växer inte jättemycket men jag ligger fortfarande inom normalen. Men blev så klart lite orolig. Men det hör väl till med tanke på min historia. Ska tillbaks om knappt två veckor och då har förhoppningsvis magen vuxit ikapp. Sen så får jag komma på nytt ultraljud igen den 25/5. Hur som helst så är det fullt liv i magen och det får jag ta som ett gott tecken på att det ändå är som det ska.

Fick idag också veta vilken sort min brors lilla bebis har. Åh, det ska bli så himla spännande att få träffas deras lilla plutt. Jag längtar! Och det verkar som att det kanske inte kommer dröja så länge. Hans sambo verkar ha åkt på havandeskapsförgiftning och om hennes tillstånd försämras så kanske lilla bebisen måste få komma ut lite tidigare. Men hon räknas ju snart som fullgången, så det kommer ju säkert inte innebära någon fara.

Usch, ska jobba imorgon. Har ingen lust. M är ledig och jag skulle verkligen vilja ha den dagen ledig med honom. Vi har mycket vi skulle behöva ta tag i. Men det får väl bli vid ett senare tillfälle antar jag. Hmm, vi har så många oavslutade projekt i vår husrenovering. Men om vi tar ett i taget så är vi kanske i mål snart. Vi gjorde fel som rev ut ALLT samtidigt. Hade varit bättre att ta ett rum i taget. Men samtidigt så var det så ofräscht så jag hade inte velat bo här i sådana fall. Sen var vi ju mer eller mindre tvugna att ta tag i det utvändiga också då det var i sämsta laget. Så nu är allt halvklart, både invändigt och utvändigt. Men, men, det är lite roligt också. Fyndade i alla fall ett fint, gammalt linneskåp på Blocket för 450 kronor. Ska bara försöka hinna måla det vitt också. Alltså, ännu ett projekt :-O

Japp, framåt går det! Det känns som att tiden går sakta men när jag tänker efter så tycker jag att det är torsdag och ny grav-vecka stup i kvarten. Jag var på ultraljud i tisdags och fick kika lite på Liten igen. Han är så söt! Läkaren gjorde en viktuppskattning och Liten vägde 761 gram. Han skulle ha vägt 771 gram, men det var helt normalt. Hon sa att de inte kan mäta så exakt, och det litar jag helt på. Men förstå, 761 gram... det börjar bli en stor kille i magen nu. Det är så himla härligt.

Hon frågade också om vi bestämt oss angående förlossningen och när jag sa att vi nog bestämt oss för kejsarsnitt så sa hon att hon tyckte det också. Så idag kom ett brev hem med tid för kejsarsnittet. Så om inget oväntat händer så vet vi vilken dag vi får träffa vår lilla plutt. Åh, jag längtar så att jag nästan spricker! Kan knappt fatta att det verkligen verkar hända den här gången.

Nej, nu ska jag mysa lite med voffsis och min kära make!

Oj, ser att det gått tre veckor sedan jag bloggade sist. Vet inte om jag ens är berättigad att kalla min sida för en blogg. För en blogg ska man väl uppdatera minst en gång per dag. Men jag skriver ju här för min egen skull även om det känns himla roligt att se att några få själar faktiskt är in här och läser. Det trodde jag nog inte när jag började med bloggen. Sen är jag ju totalt kass på det här. Vet inte hur jag ska sprida min blogg, jag kan inget om design och jag är definitivt inte flitig med bilder heller. Men vem vet, det kanske tar sig. Kanske till och med ska ta några kort på magen dagen till ära; 24+0. Nu kan liksom Liten klara sig om han bestämmer sig för att komma alldeles för tidigt och det känns ju helt fantastiskt! Kan inte riktigt förstå att jag kommit så här långt den här gången. Tänk att det skulle ta oss 10 graviditeter för att komma hit. Jag önskar att jag om en sisådär 14 veckor kan skriva "Tänk att det tog oss 10 graviditeter för att äntligen få träffa en frisk liten bebis som är helt och hållet vår" (och sin egen förstås, men ni fattar)!

Tycker ju att min mage är jättestor den här gången. Och andra säger samma sak. Svärmor sa för några veckor sedan att "Så där stor blev ju inte din mage förrän först de sista veckorna med Teo". Och det stämmer nog. Har tittat lite på fotografier från den graviditeten och magen var verkligen mini. Jag vägde i och för sig bara 46 kilo när jag blev gravid med honom. Sen var jag ju väldigt vältränad och bara 24 år. Så det kan ju vara delar av förklaringen. Men det gör mig ingenting för jag älskar min mage! Tycker att det är så mysigt och det är verkligen tydligt att Liten inte är så liten längre. Rörelserna är kraftiga och tydliga och ofta och jag njuter av allt. Hur som helst, magen är inte så stor. Var ju hos barnmorskan idag och mätte sf-måttet för första gången och det blev 22cm. Det ligger under den heldragna kurvan men inom normalkurvan. Men alltså inte åt det större hållet som jag var så säker på. Kanske bär jag Liten längre fram eller så är det just det att jag är mindre tränad och äldre denna gång. Antalet graviditeter har säkert påverkat livmodern en del också så att den är mjukare nu är första gången.

Nej, om jag skulle försöka ta några bilder på magen då. Är själv hemma så vi får se hur jag lyckas. Vill ju inte lägga ut alltför avslöjande bilder här heller, men tycker att det ser lite makabert ut när man liksom "kapar" av huvudet. Men så får det nog bli om det nu blir några alls. Vem vet, idag kanske det blir TVÅ inlägg som motvikt mot mitt knappa bloggande ;-)