Denna ovisshet

De har fortfarande inte ringt och jag blir snart galen av ovisshet!!! Så var vi där igen, tålamod...

Måste snart åka till jobbet. Kanske lika bra det, då det nog blir lite enklare att skingra tankarna där. Jag kommer dock ha mobilen påslagen hela tiden utifall att de ringer. Känns väl sådär när man jobbar i butik, men så får det helt enkelt bli. Tänker inte riskera att missa ett eventuellt besked.

Minns när jag fick ett besked för flera år sedan. Då jobbade jag i en annan butik och stod helt själv när de ringde. Jag hade en kund i kassan men sa att jag var tvungen att svara. Fick beskedet om att den bebisen också hade Zellweger syndrom och tårarna började forsa där jag stod med kunden mittemot. Jag tog betalt och avsluta med kunden som såg helt förskräckt ut. När hon hade lämnat butiken bröt jag ihop totalt och ringde efter chefen som fick komma in och ta över. Åh, vad jag hoppas att så INTE blir fallet denna gång.

Nej, nu ska jag mysa lite med voffsingen innan det är dags att åka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0