barnloshet

Sitter här i soffan med en liten Douglas vid bröstet. Vet inte riktigt vad som inte står rätt till, men sedan igår vill han ligga där konstant. Han blir superledsen så fort jag tar bort honom och mina försök att lägga ner honom fungerar inte alls. Det är säkert bara någon fas, kanske försöker han stimulera mjölkproduktionen eller så behöver han helt enkelt bara lite extra närhet just nu.

Ringde precis till han som var officiant vid Teos begravning och frågade om han kunde tänka sig att hålla i namnceremonin för Douglas också. Och till min stora glädje så ville han jättegärna göra det. Ska berätta för M när han kommer hem från träningen. Han kommer också bli glad. Det kändes extra bra att mannen kom ihåg oss också efter alla dessa år. Nu ska vi bara leta lite fin musik och kanske någon fin text att läsa också. Åh, det känns så underbart att äntligen få planera för en namnceremoni!

Tack för alla hjärtliga och värmande kommentarer!!! Det glädjer mig verkligen att ni kikar in här och tar er tid att skriva  några ord.

Här är allt i alla fall fortfarande helt underbart! Jag får inte sova mycket då Douglas vill äta varannan timme i princip hela dygnet. Så om jag har tur så hinner jag sova max 1,5 timme i sträck. Men det är så himla värt det! Samtidigt som jag är trött som aldrig förr, så njuter jag ändå av amningsstunderna och kontakten med Douglas när han är vaken. Han har så himla vackra ögon som jag drunknar i varje gång han är vaken. Ska bli spännande att se vad han får för ögonfärg. Ännu är de mörkt, mörkt blå.

I övrigt är han pappa upp i dagen. Vi har kikat på foton av M när han var bebis och Douglas är verkligen en kopia av hur M såg ut då. Det bådar gott för framtiden, hihi...

Får en hel del sms av mina nära och kära och allför ofta glömmer jag att svara på dem. Känns ju inte alltför snällt, men jag glömmer verkligen bort det. Sen kan jag komma på det flera dagar senare och då känns det ju inte så aktuellt längre. Men jag tackar igen för tankarna!!! Ska försöka att bättra mig.

Just nu ligger Douglas hos pappa och myser men snart är det nog dags för lite mat hos mig igen. Så jag ska surfa vidare och läsa lite om bebisars utveckling.

Varma kramar !!!

Åh, vad jag älskar detta lilla knyte!

Jag vill visa upp honom för hela världen, men vi låter bli. Vi håller oss mycket hemma och tar inte emot så mycket besök. Vi vill passa på att umgås tillsammans nu när M också har möjlighet att vara hemma några veckor. Det är så himla mysigt och det är helt fantastiskt att allt kring lilla Douglas kan beskrivas som "normalt". Det är ju ett ganska trist ord egentligen, men för oss är det lilla ordet helt fantastiskt. 

Och bortsett från allt som är normalt så är han ju alla positiva superlativ jag kan komma på... såklart!!!

Vi lever vår dröm och det här livet är underbart!