Jag kan se ljuset i tunneln

Kan knappt tro att det är sant. Det är liksom bara för bra för att kunna vara det. Men det är ju sant. Så klart att det är sant!

Liten i magen är frisk!!! I alla fall enligt de två första analyserna. Nu återstår bara lång-analysen och att den skulle visa något negativt är högst osannolikt.

Jag hade hunnit till jobbet så klart. Hon ringde från Karolinska tjugo i fyra. Jag hade ju mobilen på i butiken och som tur var stod jag inte själv i butiken. Fumlade fram telefonen och såg att det stod "Dolt nummer" som det ju alltid gör när de ringer från sjukhus. Började skaka i hela kroppen men skyndade mig att svara samtidigt som jag gick mot lagret. Jag svarade och hon presenterade sig.

- Vänta, säg inget än. Jag måste sätta mig ner först.
- Vill du att jag ringer tillbaks senare?
- NEJ!!!

När jag väl hade suttit mig ner så fick jag säga mitt personnummer (policy). Jag skakade och jag var helt kallsvettig. Och när hon väl hade fått fram att liten inte hade Zellweger syndrom började jag gråta hysteriskt. Och medan jag grät fortsatte hon berätta om även den andra analysen. Den hade också visat normala resultat vilket innebär att de vanligaste kromosomavvikelserna är uteslutna. Åh, vad jag ville springa ända till henne i Stockholm för att ge henne en megastor kram.

Vi vet vad liten har för kön också, men det är jag inte riktigt redo att avslöja här ännu.

Samtidigt som jag är överlycklig, är jag fortfarande livrädd. Livrädd att det ska bli som efter förra moderkaksprovet. Det visade ju också positivt resultat och vi var helt överlyckliga i några dagar tills ultraljudet visade att lilla tjejen hade dött av just moderkaksprovet. Så fram till klockan 11.30 på måndag kommer jag inte riktigt lyckas till 100% med att bara känna glädje.

Jag känner mig nästan otacksam, men det är helt enkelt en försvarsmekanism för att orka resa sig igen om det skulle gå åt pipsvängen igen. Otacksam är det sista jag är. Jag är så tacksam att jag inte kan hitta några ord för att beskriva mina känslor.

Men jag ser ett ljus i tunneln som hittills varit mycket mörk och mycket, mycket lång...


Kommentarer
Postat av: Jenny E

Detta inlagg lyste verkligen upp min mandagsmorgon! Jag har tankt pa dig mycket.

Kram!

2009-01-19 @ 02:58:24
Postat av: FMV

Tack så mycket, Jenny! Och tack för tankarna, det värmer!



Kram!

2009-01-19 @ 20:39:56
URL: http://barnloshet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0