barnloshet

Ja, usch och fy! Humöret är inte på topp! Det svänger så snabbt att jag knappt hinner med själv. Och stackars M som precis håller på att sluta snusa får stå ut med allt. Fattar ibland inte hur han pallar. Tror att mitt svängiga humör beror på en kombination av hormoner och sömnbrist. Sover så fruktansvärt dåligt på nätterna.

Som jag skrivit tidigare så har jag haft en liten sorg i och med att jag inte kommer få en vaginal förlossning. Men nu så här när det börjar dra ihop sig, så kan jag säga att det faktiskt känns skönt att veta när Liten kommer. Det ger mig ett lugn och jag känner en trygghet i att han ändå kommer till världen under kontrollerade former. Känner inte direkt heller något som tyder på att han kommer vilja komma ut för tidigt. Har dock haft den känslan tidigare, men tror nog inte att det kommer bli så.

Time will tell!

Nu ska jag ta en liten promenad med voffsis och sedan krypa till sängs. Ska ge M en stor kram också och tacka för att han står ut med mig och mina hormoner.

Natti natti!