Hicka
Japp, Liten har hicka och det är så himla mysigt. För mig i alla fall. Vet inte riktigt om han håller med. Antagligen inte. Han har hicka ganska ofta, måste vara en glupsk liten kille. Min barnmorska sa att barn som ofta har hicka i magen ofta får det även när de föds. Och i den här familjen finns det ingen tvekan om vem han ärvt det av och det är inte min man.
Åh, jag saknar min lilla brordotter! Hade så gärna velat träffa henne idag, men kände att jag var tvungen att ta tag i några projekt här hemma. Fick lite gjort i alla fall, men med magen så här lite i vägen så tar allt mycket längre tid än jag räknat med. Det faktumet att jag får sammandragningar så fort jag rör mig (eller sitter still med för den delen) gör ju inte att det går snabbare heller.
På onsdag tar min kära bror examen. Är så stolt över honom!!! Han blev tvungen att ny-utbilda sig efter en olycka som medförde att han inte längre kunde fortsätta med sitt gamla jobb. Och trots sin dyslexi så kommer han examineras med toppbetyg. Det är min bror, det!!!
Nej, nu ska jag slå en pling till mamma och sedan hugga in på vattenmelonen. Jammi!
När jag väntade Jolin så hade hon hicka nästan hela tiden i magen och så även efter.
Hicka hicka hicka... hihi..
Hejsan!!
Grattis till bebisen i magen.. var det genom ivf? Vart gjorde ni det?
Kramar Katja.
Anna, ja, jag har hört att bebisar som hickar mycket i magen även gör det sen utanför magen. Stackars liten...
Katja,
nej, det var inte genom IVF denna gång. Då vi är bärare av en sjukdom så måste vi också använda oss av en metod som heter PGD och där har vi redan förbrukat alla våra försök. Så den här graviditeten tog vi helt enkelt tjuren vid hornen och chansade friskt. Och äntligen slog de 75% in och jag bär på ett friskt barn. Men när vi gjorde våra försök så gjorde vi dem på Karolinska och Huddinge.
Du kan läsa en sammanfattning av alla mina graviditeter precis i början av bloggen, om du vill ha lite mer information.
Kram!
