barnloshet

Åh, jag har fått så många fina kommentarer. Tack så jättemycket till er alla! Det betyder väldigt mycket för mig och det glädjer mig att se att ni faktiskt är några som hittat min blogg.

Jag mår i alla fall bättre igen. Känner mig gladare och jag och M har pratat igenom en hel del och jag känner att mina känslor nog gick fram. Det känns skönt och nu kan jag återigen fokusera på det som är positivt. Jag och M har gjort en liten nedräkningskalender (på M´s initiativ) och idag står den på 71! Kan knappt förstå att det "bara" är 71 dagar kvar till kejsarsnitt. Visst, det är rätt många dagar, men av en hel graviditet så känns det faktiskt lite som slutspurten.

Idag på jobbet pratade jag med Jo om vad jag ville köpa till Liten. Och då slog det mig att jag nog nu, utan att jag knappt märkt det själv, tydligen har börjat våga tro att det verkligen kommer en liten skrutt om ett tag.

Jag blev faster också i torsdags!!! Helt fantastiskt! Min brors och hans tjejs resa mot barn har inte heller varit helt enkel, och jag är så himla lycklig för deras skull. Och för min egen!!! Trodde faktiskt inte att jag skulle få så starka känslor för det lilla livet. Men det har jag. Jag tänker mycket på henne och vill bara träffa henne hela tiden. Hon är så himla söt och om jag kunde skulle jag sitta timme ut och timme in och bara titta på lilla underverket. Meeeen, med alla dessa underbara känslor så kom också lite av rädslan tillbaks. För det är ju precis detta vi väntar på för vår egen del också. Att äntligen få träffa det lilla livet i magen och att få ligga där i timmar och bara begrunda det underbart fantastiska. Men tänk om det rycks ifrån oss ännu en gång. Tänk om vi faller någonstans i närheten av mållinjen. Kommer vi kunna resa oss upp ännu en gång och borsta gruset från armbågar och knäskålar och stoppa de blödande såren? Nej, antagligen inte...

Men nu ska jag försöka att fokusera på det positiva. Och mycket positivt är det :-D