Lite mer ljus i tillvaron idag
Idag började jag dagen med att bara slappa i soffan. Låg länge och sov med lilla skruttvoffsan i soffan medan M var på sin träning. Efter träningen skulle han hem till ett par bekanta till oss och hjälpa dem med lite plattsättning i deras källare. Jag hade inte tänkt följa med, men bestlutade mig i sista stund för att ändå göra det. Så jag tog en snabbdusch och följde med, vilket jag är glad över nu. Jag fick verkligen en chans att skingra tankarna lite och nu känner jag mig lite bättre till mods igen.
Tycker för övrigt att jag känt lite sprattel i magen idag, men det ju gjorde jag ju efter förra moderkaksprovet också och då var ju bebisen redan död. Sen vet jag ju också att det är ytterst ovanligt att känna fosterrörelser redan i vecka 13. Det var säkert bara lite kurr i magen fast utan kurr. Men hoppas kan man ju alltid.
Nej, nu ska jag tända ljusen i min 150 cm höga kandelaber och bara mysa med min kära man och vår underbara lilla hund.
Grå sinnesstämning
Vaknade idag med samma gråa sinnesstämning som gårdagen kantades av. Varför kan jag inte bara klara av att känna mig lugn och lita på att allt hittills ju faktiskt sett bra ut? Vill så gärna få komma in på ett ultraljud igen, bara för att se att Liten fortfarande lever, växer och sprattlar där inne i magen. Jag är ju fortfarande så tidig i graviditeten och hur jag än försöker så tycker jag inte att jag kan känna några rörelser. Vet att det ju är ytterst ovanligt att känna fosterrörelser redan i vecka 13, men jag vill, vill, vill! Skulle bli så mycket lugnare då.
Nej, jag kanske skulle ta och ringa till min läkare på specialistmödravården och hoppas på att hon är på givmilt humör.
Nej, jag kanske skulle ta och ringa till min läkare på specialistmödravården och hoppas på att hon är på givmilt humör.
Kan inte förmå mig att känna lugn
Idag har det varit en jobbig dag. Jag är så jäkla orolig och tror hela tiden att Liten i magen har dött. Jag vet egentligen inte varför men det känns som att vi har så himla mycket att förlora nu när Liten enligt analyserna hittills visat sig vara frisk.
Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Har sett att det finns en liten maskin att köpa som gör att man kan lyssna på Litens hjärtljud redan från vecka 12. Var otroligt nära att klicka hem en sådan idag, men gjorde det inte. Om nästa ultraljud visar att Liten fortfarande lever så kanske jag beställer en då. Jag vet att det kan verka hysteriskt, men jag orkar helt enkelt inte gå mer av den här graviditeten och bara ha ångest över att det kanske har gått åt skogen igen. Jag orkar helt enkelt inte det, det har varit för många misslyckade graviditeter och för många olyckliga år för att jag ska kunna förmå mig till att känna lugn...
Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Har sett att det finns en liten maskin att köpa som gör att man kan lyssna på Litens hjärtljud redan från vecka 12. Var otroligt nära att klicka hem en sådan idag, men gjorde det inte. Om nästa ultraljud visar att Liten fortfarande lever så kanske jag beställer en då. Jag vet att det kan verka hysteriskt, men jag orkar helt enkelt inte gå mer av den här graviditeten och bara ha ångest över att det kanske har gått åt skogen igen. Jag orkar helt enkelt inte det, det har varit för många misslyckade graviditeter och för många olyckliga år för att jag ska kunna förmå mig till att känna lugn...
Min man värmer min själ
Så, äntligen hemma från jobbet. Väntar på att barnmorskan ska ringa så att vi kan boka en inskrivningstid.
Idag är jag sjukt nojjig igen. Vet egentligen inte varför. Har haft en hel del på jobbet att göra så jag har väl inte hunnit känna efter hur jag mår. Och då får jag för mig att jag inte längre är gravid för att jag inte har mått direkt dåligt. Men nu sitter jag här och är vrålhungrig och mår illa, så läget är säkert/förhoppningsvis oförändrat.
Är det någon som vet hur tidigt barnmorskan kan höra hjärtljuden med den där maskinen? Det måste jag komma ihåg att fråga. Känns nästan som om det vore värt att investera i en egen sådan så att vi kan lyssna på Liten så ofta vi vill. Men samtidigt borde jag börja känna lite bebissprattel om några veckor och då får man ju bekräftelse på så sätt istället.
Väntan på svaret från sista analysen är faktiskt mer tärande än jag trodde att den skulle bli. Jag går och oroar mig för att den ska visa på något negativt, och det skulle verkligen vara förkrossande nu när vi kommit så här långt. Ja, alltid är det något och magkatarren gör sig ofta påmind.
När jag kom hem idag så väntade lilla voffsisen och min kära man. M satt framför datorn och letade efter fina namn till Liten. Han hade skrivit ner 10 förslag och sa åt mig att jag skulle göra samma sak. Sen så skulle vi välja tre namn från den andras förslag för att slutligen börja sålla bland de sex återstående namnen. Åh, vad glad jag blev över att han vågar tänka tanken på att detta kanske är just den gången vi väntat så länge på. Att kanske blir det denna gång vi får föda en frisk liten bebis. Det kändes så himla bra och jag blev varm i hela hjärtat och kroppen. Mys!
Idag är jag sjukt nojjig igen. Vet egentligen inte varför. Har haft en hel del på jobbet att göra så jag har väl inte hunnit känna efter hur jag mår. Och då får jag för mig att jag inte längre är gravid för att jag inte har mått direkt dåligt. Men nu sitter jag här och är vrålhungrig och mår illa, så läget är säkert/förhoppningsvis oförändrat.
Är det någon som vet hur tidigt barnmorskan kan höra hjärtljuden med den där maskinen? Det måste jag komma ihåg att fråga. Känns nästan som om det vore värt att investera i en egen sådan så att vi kan lyssna på Liten så ofta vi vill. Men samtidigt borde jag börja känna lite bebissprattel om några veckor och då får man ju bekräftelse på så sätt istället.
Väntan på svaret från sista analysen är faktiskt mer tärande än jag trodde att den skulle bli. Jag går och oroar mig för att den ska visa på något negativt, och det skulle verkligen vara förkrossande nu när vi kommit så här långt. Ja, alltid är det något och magkatarren gör sig ofta påmind.
När jag kom hem idag så väntade lilla voffsisen och min kära man. M satt framför datorn och letade efter fina namn till Liten. Han hade skrivit ner 10 förslag och sa åt mig att jag skulle göra samma sak. Sen så skulle vi välja tre namn från den andras förslag för att slutligen börja sålla bland de sex återstående namnen. Åh, vad glad jag blev över att han vågar tänka tanken på att detta kanske är just den gången vi väntat så länge på. Att kanske blir det denna gång vi får föda en frisk liten bebis. Det kändes så himla bra och jag blev varm i hela hjärtat och kroppen. Mys!
Lugn, lugn, bara lugn...
Sitter här i soffan och surfar runt lite. Voffsisen ligger bredvis mig och snusar och snarkar. Hon är så himla mysig.
Har försökt hitta information om hur länge den ökade missfallsrisken kvarstår efter moderkaksprov. Jag har ju hört sedan tidigare från många olika håll att den kvarstår under tre veckor. Men på ett ställe hittade jag information om att de flesta missfall efter moderkaksprov sker inom 48 timmar, de allra flesta inom 24 timmar efter provtagning, vilket ju stämmer bra med missfallet jag fick efter förra moderkaksprovet. Det stod också att risken endast kvarstår i en veckas tid. Så jag ska försöka ta fasta på den informationen istället. Vad gör man inte för att lugna sig själv lite?!!
Håller på och tvättar lite här hemma också, men maskinen är klar sedan ett bra tag och jag sitter fast här framför datorn trots att jag egentligen måste skynda mig att hänga tvätten så att mina arbetströjor hinner torka till 14.30. Börjar jobba klockan 15, så...
Magen är i alla fall stor och nu syns det också en liten mage på morgonen efter toalettbesöket. Så det borde inte bara vara en svullen mage, utan också en liten bebismage som gör sig synlig. Tycker att det är så vackert med gravida kvinnor och hoppas att jag får gå hela denna graviditet och njuta av min fina, växande mage.
Nej, om jag skulle ta och hänga den där tvätten och hoppa in i duschen då så kanske jag hinner få lite annat gjort idag också. Skulle behöva köpa hundmat och lämna lite gott grönt te och ingefärshonung till min kära mormor.
Så adios, min livsuppehållare till blogg och så klart till eventuella läsare!
Har försökt hitta information om hur länge den ökade missfallsrisken kvarstår efter moderkaksprov. Jag har ju hört sedan tidigare från många olika håll att den kvarstår under tre veckor. Men på ett ställe hittade jag information om att de flesta missfall efter moderkaksprov sker inom 48 timmar, de allra flesta inom 24 timmar efter provtagning, vilket ju stämmer bra med missfallet jag fick efter förra moderkaksprovet. Det stod också att risken endast kvarstår i en veckas tid. Så jag ska försöka ta fasta på den informationen istället. Vad gör man inte för att lugna sig själv lite?!!
Håller på och tvättar lite här hemma också, men maskinen är klar sedan ett bra tag och jag sitter fast här framför datorn trots att jag egentligen måste skynda mig att hänga tvätten så att mina arbetströjor hinner torka till 14.30. Börjar jobba klockan 15, så...
Magen är i alla fall stor och nu syns det också en liten mage på morgonen efter toalettbesöket. Så det borde inte bara vara en svullen mage, utan också en liten bebismage som gör sig synlig. Tycker att det är så vackert med gravida kvinnor och hoppas att jag får gå hela denna graviditet och njuta av min fina, växande mage.
Nej, om jag skulle ta och hänga den där tvätten och hoppa in i duschen då så kanske jag hinner få lite annat gjort idag också. Skulle behöva köpa hundmat och lämna lite gott grönt te och ingefärshonung till min kära mormor.
Så adios, min livsuppehållare till blogg och så klart till eventuella läsare!
Det såg bra ut!!!
Yes! Yes! Yes! Ultraljudet idag såg bra ut! Liten rörde sig massor och vi kunde tydligt se hur hjärtat pickade. Liten har vuxit som den ska efter moderkaksprovet och det är ett bra tecken.
Jag känner mig mycket lugnare nu och börjar låta mig själv att känna glädje. Hoppet växer för varje timme som går och alldeles nyss mailade jag min barnmorska och skrev att jag kände mig redo för att skriva in mig nu. Jag köpte till och med en olja till magen. Den har jag haft många av de andra graviditeterna. Den ska motverka hudbristningar och jag fick inga när jag var gravid med Teo, så jag har fått för mig att den fungerar. Hur som helst är det mysigt att smörja in magen och det känns skönt.
Jag och M har sagt att vi ska försöka vänta med att berätta tills vi fått svaret på den sista analysen också. Men det kan bli svårt då min mage har vuxit en hel del. Särskilt på kvällarna är den riktigt stor. Jag är ganska smal och har normalt sett en ganska platt mage, så de som känner mig skulle lätt kunna se att jag är gravid. Känner man mig inte så kanske man kan tro att jag bara är lite tjock runt magen, men om man är van att se mig så...
Jag vill tacka för kommentarerna jag får också! Känns jätteroligt att någon läser min blogg! TACK! Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att svara på kommentarerna, så jag svarar efter era kommentarer precis så som ni gör när ni kommenterar i min blogg. Jag skriver under med FMV. Stor kram till er!
Jag känner mig mycket lugnare nu och börjar låta mig själv att känna glädje. Hoppet växer för varje timme som går och alldeles nyss mailade jag min barnmorska och skrev att jag kände mig redo för att skriva in mig nu. Jag köpte till och med en olja till magen. Den har jag haft många av de andra graviditeterna. Den ska motverka hudbristningar och jag fick inga när jag var gravid med Teo, så jag har fått för mig att den fungerar. Hur som helst är det mysigt att smörja in magen och det känns skönt.
Jag och M har sagt att vi ska försöka vänta med att berätta tills vi fått svaret på den sista analysen också. Men det kan bli svårt då min mage har vuxit en hel del. Särskilt på kvällarna är den riktigt stor. Jag är ganska smal och har normalt sett en ganska platt mage, så de som känner mig skulle lätt kunna se att jag är gravid. Känner man mig inte så kanske man kan tro att jag bara är lite tjock runt magen, men om man är van att se mig så...
Jag vill tacka för kommentarerna jag får också! Känns jätteroligt att någon läser min blogg! TACK! Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att svara på kommentarerna, så jag svarar efter era kommentarer precis så som ni gör när ni kommenterar i min blogg. Jag skriver under med FMV. Stor kram till er!
En lång helg
Helgen har varit lång och jobbig med arbete och sjuk hund. Men nu är voffisen bättre och jag har avklarat min jobbhelg.
Imorgon väntar ultraljud. Ska bli skönt att få komma dit och förhoppningsvis se en liten bebis "alive and kicking".
Jag kan se ljuset i tunneln
Kan knappt tro att det är sant. Det är liksom bara för bra för att kunna vara det. Men det är ju sant. Så klart att det är sant!
Liten i magen är frisk!!! I alla fall enligt de två första analyserna. Nu återstår bara lång-analysen och att den skulle visa något negativt är högst osannolikt.
Jag hade hunnit till jobbet så klart. Hon ringde från Karolinska tjugo i fyra. Jag hade ju mobilen på i butiken och som tur var stod jag inte själv i butiken. Fumlade fram telefonen och såg att det stod "Dolt nummer" som det ju alltid gör när de ringer från sjukhus. Började skaka i hela kroppen men skyndade mig att svara samtidigt som jag gick mot lagret. Jag svarade och hon presenterade sig.
- Vänta, säg inget än. Jag måste sätta mig ner först.
- Vill du att jag ringer tillbaks senare?
- NEJ!!!
När jag väl hade suttit mig ner så fick jag säga mitt personnummer (policy). Jag skakade och jag var helt kallsvettig. Och när hon väl hade fått fram att liten inte hade Zellweger syndrom började jag gråta hysteriskt. Och medan jag grät fortsatte hon berätta om även den andra analysen. Den hade också visat normala resultat vilket innebär att de vanligaste kromosomavvikelserna är uteslutna. Åh, vad jag ville springa ända till henne i Stockholm för att ge henne en megastor kram.
Vi vet vad liten har för kön också, men det är jag inte riktigt redo att avslöja här ännu.
Samtidigt som jag är överlycklig, är jag fortfarande livrädd. Livrädd att det ska bli som efter förra moderkaksprovet. Det visade ju också positivt resultat och vi var helt överlyckliga i några dagar tills ultraljudet visade att lilla tjejen hade dött av just moderkaksprovet. Så fram till klockan 11.30 på måndag kommer jag inte riktigt lyckas till 100% med att bara känna glädje.
Jag känner mig nästan otacksam, men det är helt enkelt en försvarsmekanism för att orka resa sig igen om det skulle gå åt pipsvängen igen. Otacksam är det sista jag är. Jag är så tacksam att jag inte kan hitta några ord för att beskriva mina känslor.
Men jag ser ett ljus i tunneln som hittills varit mycket mörk och mycket, mycket lång...
DNA
Denna ovisshet
De har fortfarande inte ringt och jag blir snart galen av ovisshet!!! Så var vi där igen, tålamod...
Måste snart åka till jobbet. Kanske lika bra det, då det nog blir lite enklare att skingra tankarna där. Jag kommer dock ha mobilen påslagen hela tiden utifall att de ringer. Känns väl sådär när man jobbar i butik, men så får det helt enkelt bli. Tänker inte riskera att missa ett eventuellt besked.
Minns när jag fick ett besked för flera år sedan. Då jobbade jag i en annan butik och stod helt själv när de ringde. Jag hade en kund i kassan men sa att jag var tvungen att svara. Fick beskedet om att den bebisen också hade Zellweger syndrom och tårarna började forsa där jag stod med kunden mittemot. Jag tog betalt och avsluta med kunden som såg helt förskräckt ut. När hon hade lämnat butiken bröt jag ihop totalt och ringde efter chefen som fick komma in och ta över. Åh, vad jag hoppas att så INTE blir fallet denna gång.
Nej, nu ska jag mysa lite med voffsingen innan det är dags att åka.
Måste snart åka till jobbet. Kanske lika bra det, då det nog blir lite enklare att skingra tankarna där. Jag kommer dock ha mobilen påslagen hela tiden utifall att de ringer. Känns väl sådär när man jobbar i butik, men så får det helt enkelt bli. Tänker inte riskera att missa ett eventuellt besked.
Minns när jag fick ett besked för flera år sedan. Då jobbade jag i en annan butik och stod helt själv när de ringde. Jag hade en kund i kassan men sa att jag var tvungen att svara. Fick beskedet om att den bebisen också hade Zellweger syndrom och tårarna började forsa där jag stod med kunden mittemot. Jag tog betalt och avsluta med kunden som såg helt förskräckt ut. När hon hade lämnat butiken bröt jag ihop totalt och ringde efter chefen som fick komma in och ta över. Åh, vad jag hoppas att så INTE blir fallet denna gång.
Nej, nu ska jag mysa lite med voffsingen innan det är dags att åka.
Några timmar närmare litens öde
Och så är jag ytterligare några timmar närmare ett besked om litens öde. Ska det bli tionde graviditeten som inte resulterar i ett friskt barn eller ska det bli just denna som kommer resultera i vår lycka? Sover illa på nätterna och drömmer en massa konstiga och jobbiga drömmar. Vill bara få alla svar nu och sedan gärna hoppa fram i tiden till vecka 30 typ. Men så fungerar det ju inte här i livet. Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Det finns inga genvägar att ta. Den genvägen jag dock försöker att ta ändå är att sova så mycket jag bara kan för att det ska kännas som att tiden går snabbt. Men som sagt, ibland är det inte alltid så behagligt att sova heller.
Idag ska jag jobba igen. Jobbar mellan 15 och 19. Det blir ett ganska kort pass och det känns skönt. Jag tror att de kommer ringa från Karolinska med besked idag, och gör de inte det är jag övertygad om att de har ett negativt resultat till mig som de väntar till på måndag med att ge mig. Men detta är ju bara spekulationer och jag vet egentligen inte alls något om det.
Känner mig i alla fall fortfarande gravid så jag tror inte att jag har fått något missfall än. Peppar, peppar...
Har inte lyft ett finger
Tog det superlugnt hela dagen igår och har gjort detsamma idag. Vill ha något att klandra mig själv för om det blir missfall igen. Men än så länge så ser det bra ut. Det har inte kommit något blod än och det känns skönt. Nu sa ju läkaren att det är normalt med lite blod, så jag ska försöka att inte få panik om det kommer. Tycker på sätt och vis att det är lite konstigt om det inte kommer något blod alls med tanke på hur provtagningen gick till. Han tvättade mig i alla fall ganska grundligt där ner och med tanke på att slemhinnorna blir känsliga under en graviditet så...
Jag ringde till specialistmödravården idag i alla fall och bokade ett ultraljud. Ska få komma in på måndag och då ska de bara titta lite snabbt att lilla bebisen fortfarande lever. Vem vet, då kanske vi redan har fått ett besked om liten är frisk eller sjuk. Jag hoppas verkligen på svar under morgondagen.
Jag ringde till specialistmödravården idag i alla fall och bokade ett ultraljud. Ska få komma in på måndag och då ska de bara titta lite snabbt att lilla bebisen fortfarande lever. Vem vet, då kanske vi redan har fått ett besked om liten är frisk eller sjuk. Jag hoppas verkligen på svar under morgondagen.
En omtumlande dag
Först vill jag säga tack till Jenny i Australien för dina varma ord. Och varmt lycka till med era bebisförsök. Kika gärna in på min blogg fler gånger och håll mig uppdaterad om hur det går för er. Och har du några frågor rörande behandlingarna inför ICSI och så, så svarar jag gärna utifrån mina erfarenheter.
Sen fortsätter jag detta inlägg med att skriva några rader om moderkaksprovet vi gjorde idag.
Vi blev varmt mottagna av dr. TH Bui (som introducerade moderkaksprov i Sverige 1983). Han började med att kika med ultraljud på lilla bebisen som rörde sig så fint i magen. Han visade ett pickande hjärta, armar, ben och navelsträng. Sedan visade han moderkakan och sa att den låg neråt bort från magen. Han sa att de omöjligt skulle kunna komma åt den från magen och att han därför skulle bli tvungen att ta provet genom slidan. Ghaaaa!!!
Så sa han:
- Vilken tur att ni kom till mig då för jag är den enda i hela Sverige som utför moderkaksprov vaginalt.
Tack kära någon, för att jag stod på mig denna gång och verkligen såg till att få komma till just honom!!!
Sedan sa han att bortsett från att det blir just gynekoliskt, så är smärtan inte alls den samma. Han sa att själva provtagningen knapp skulle kännas men att man ju kan uppleva själva rengöringen av slidan och så som obehaglig. Och precis så blev det.
I det stora hela så känns i alla fall denna provtagning som den mest harmoniska jag varit med om, trots att jag var på väg att dra mig ur när han sa att han inte skulle kunna ta det från magen. Men jag försökte att fokusera på andningen och på skärmen där jag kunde följa hela provtagninge och se min lilla bebis. Och det fungerade bra. Min kära man sa till och med efter att han märkte att jag mådde mycket bättre än jag brukar. Han påpekade att jag ju nästan brukar svimma efter. Men inte den här gången.
När vi kom hem från Huddinge gick jag och la mig på en gång. Jag sov i flera timmar och nu känner jag mig lite piggare. Ska vara hemma från jobbet imorgon också och det känns bra. Vill ha möjligheten att ta det så lugnt som möjligt.
Nu håller jag tummarna för en snabb analys och positiva resultat!!!
Sen fortsätter jag detta inlägg med att skriva några rader om moderkaksprovet vi gjorde idag.
Vi blev varmt mottagna av dr. TH Bui (som introducerade moderkaksprov i Sverige 1983). Han började med att kika med ultraljud på lilla bebisen som rörde sig så fint i magen. Han visade ett pickande hjärta, armar, ben och navelsträng. Sedan visade han moderkakan och sa att den låg neråt bort från magen. Han sa att de omöjligt skulle kunna komma åt den från magen och att han därför skulle bli tvungen att ta provet genom slidan. Ghaaaa!!!
Så sa han:
- Vilken tur att ni kom till mig då för jag är den enda i hela Sverige som utför moderkaksprov vaginalt.
Tack kära någon, för att jag stod på mig denna gång och verkligen såg till att få komma till just honom!!!
Sedan sa han att bortsett från att det blir just gynekoliskt, så är smärtan inte alls den samma. Han sa att själva provtagningen knapp skulle kännas men att man ju kan uppleva själva rengöringen av slidan och så som obehaglig. Och precis så blev det.
I det stora hela så känns i alla fall denna provtagning som den mest harmoniska jag varit med om, trots att jag var på väg att dra mig ur när han sa att han inte skulle kunna ta det från magen. Men jag försökte att fokusera på andningen och på skärmen där jag kunde följa hela provtagninge och se min lilla bebis. Och det fungerade bra. Min kära man sa till och med efter att han märkte att jag mådde mycket bättre än jag brukar. Han påpekade att jag ju nästan brukar svimma efter. Men inte den här gången.
När vi kom hem från Huddinge gick jag och la mig på en gång. Jag sov i flera timmar och nu känner jag mig lite piggare. Ska vara hemma från jobbet imorgon också och det känns bra. Vill ha möjligheten att ta det så lugnt som möjligt.
Nu håller jag tummarna för en snabb analys och positiva resultat!!!
Hopp VS Förtvivlan
Så! Efter en himla massa strul och "ta saken i egna händer" så har remissen äntligen kommit fram och vi har fått en tid för moderkaksprov imorgon. Känns så himla skönt att vi äntligen är där. Ser inte fram mot provtagningen, men jag orkar inte ovissheten länge till och ju tidigare vi gör provet, desto tidigare kan vi få svar.
Jag har sovit riktigt dåligt den sista veckan och kommande natt lär inte bli bättre. Åh, vad jag hoppas på en problemfri och snabb analys. Kanske, kanske kan vi få något svar redan innan helgen. Jag vågar knappt tänka tanken...
Har så många tankar i huvudet och jag kastas ständigt mellan hopp och mörk, mörk förtvivlan. Ena sekunden ser jag för mig hur jag krampar av sorg efter ett negativt besked och nästa stund ser jag mig själv gråta hysteriskt av glädje efter ett positivt besked. Jag ser mig själv liggandes på operationsbordet för en abort och i nästa dagdröm ligger jag där inför ett kejsarsnitt för vår friska lilla bebis. Vissa stunder förtränger jag att jag över huvud taget är gravid och andra stunder funderar jag på fina namn till liten i magen. Försöker så hårt att inte knyta an samtidigt som jag vet att jag kommer ångra dessa veckor om det går vägen. Jag har inte tagit några fotografier på magen och jag har inte skrivit någon graviddagbok. Jag har ingen koll på min vikt heller, men tror att jag som vanligt inte gått upp ett enda kilo. Vi har inte ens en våg hemma men jag vägde mig hos en vän precis innan jag visste att jag var gravid och då vägde jag ganska precis 51kg. Så om det går vägen så är det väl den vikten jag får utgå ifrån.
Om jag orkar så bara måste jag skriva av mig lite imorgon också efter provtagningen. Men jag vet hur det brukar bli, jag kommer hem och sover som en stock hela dagen, kvällen och natten.
Måste det gå vägen!!!
Jag har sovit riktigt dåligt den sista veckan och kommande natt lär inte bli bättre. Åh, vad jag hoppas på en problemfri och snabb analys. Kanske, kanske kan vi få något svar redan innan helgen. Jag vågar knappt tänka tanken...
Har så många tankar i huvudet och jag kastas ständigt mellan hopp och mörk, mörk förtvivlan. Ena sekunden ser jag för mig hur jag krampar av sorg efter ett negativt besked och nästa stund ser jag mig själv gråta hysteriskt av glädje efter ett positivt besked. Jag ser mig själv liggandes på operationsbordet för en abort och i nästa dagdröm ligger jag där inför ett kejsarsnitt för vår friska lilla bebis. Vissa stunder förtränger jag att jag över huvud taget är gravid och andra stunder funderar jag på fina namn till liten i magen. Försöker så hårt att inte knyta an samtidigt som jag vet att jag kommer ångra dessa veckor om det går vägen. Jag har inte tagit några fotografier på magen och jag har inte skrivit någon graviddagbok. Jag har ingen koll på min vikt heller, men tror att jag som vanligt inte gått upp ett enda kilo. Vi har inte ens en våg hemma men jag vägde mig hos en vän precis innan jag visste att jag var gravid och då vägde jag ganska precis 51kg. Så om det går vägen så är det väl den vikten jag får utgå ifrån.
Om jag orkar så bara måste jag skriva av mig lite imorgon också efter provtagningen. Men jag vet hur det brukar bli, jag kommer hem och sover som en stock hela dagen, kvällen och natten.
Måste det gå vägen!!!
Fortfarande inget samtal
Har fortfarande inte fått något samtal från HS!!! Vet snart inte var jag tar vägen!
Vård som stannat i utvecklingen
Åh, ibland kan jag bli så himla trött på vården. Känns lite ibland som att de stannat i utvecklingen. Jag ringde till Huddinge idag för att höra om de fått remissen från min läkare och det hade de ju såklart inte. Jag var ju hos min läkare i onsdags och hon sa då att remissen skulle gå iväg samma dag. Och i min lilla värld så tar vanlig post en dag och det var mitt värsta scenario. Trodde väl ändå att de åtminstonde skulle faxa över remissen då det ju börjar bli ganska kort om tid. Men icke sa nicke. Enligt min läkare gick remissen inte iväg förrän i torsdags morse och hon menar att det normalt sett tar två dagar för deras post att komma fram. Hallå?!!
Så nu sitter jag här och väntar återigen på ett samtal från Huddinge. De har ju bara telefontid mellan 8-9 där och specialistmödravården här i Västerås öppnar sin telefon klockan 9. Jag hamnade alltså mitt emellan. Men på Huddinge kunde jag i.a.f lämna namn och nummer så skulle de ringa upp. Det var för över en timme sedan nu.
Egentligen är jag nog överlag nöjd med vården. Vi har fått så himla mycket hjälp och Dr.Gunnarsson är helt underbar. Men sådana här gånger funderar jag verkligen över varför inte också vården använder sig av mail. Det måste väl ändå kunna vara säkert!? Jag minns ju att de mailade en himla massa foton och journaler på Teo till en massa specialister i hela Sverige för att få hjälp med att ställa en diagnos. Så om det var säkert då så måste det väl vara det även nu tycker jag. Men som sagt var, jag har egentligen ingen rätt att klaga med tanke på allt som vården gjort för oss. Jag blir bara så himla frustrerad när jag hamnar mellan stolarna.
Till saken hör också att den läkaren vi har önskat som ska ta moderkaksprovet endast jobbar med provtagning på onsdagar. Och nu på onsdag är jag 10+6. Vi önskade ju delvis honom för att han är den enda som gör moderkaksprov från vecka 10+0 och vi ville ju göra det så tidigt som möjligt. Men det betyder att om vi inte får en tid till denna onsdag så kommer jag alltså vara 11+6 nästa onsdag och så länge kan jag bara inte vänta. Då kommer jag bli helt galen redan halvvägs.
Ja, som jag nog skrev tidigare så är tålamod inte den egenskapen jag direkt drog vinstlotten i.
Så nu sitter jag här och väntar återigen på ett samtal från Huddinge. De har ju bara telefontid mellan 8-9 där och specialistmödravården här i Västerås öppnar sin telefon klockan 9. Jag hamnade alltså mitt emellan. Men på Huddinge kunde jag i.a.f lämna namn och nummer så skulle de ringa upp. Det var för över en timme sedan nu.
Egentligen är jag nog överlag nöjd med vården. Vi har fått så himla mycket hjälp och Dr.Gunnarsson är helt underbar. Men sådana här gånger funderar jag verkligen över varför inte också vården använder sig av mail. Det måste väl ändå kunna vara säkert!? Jag minns ju att de mailade en himla massa foton och journaler på Teo till en massa specialister i hela Sverige för att få hjälp med att ställa en diagnos. Så om det var säkert då så måste det väl vara det även nu tycker jag. Men som sagt var, jag har egentligen ingen rätt att klaga med tanke på allt som vården gjort för oss. Jag blir bara så himla frustrerad när jag hamnar mellan stolarna.
Till saken hör också att den läkaren vi har önskat som ska ta moderkaksprovet endast jobbar med provtagning på onsdagar. Och nu på onsdag är jag 10+6. Vi önskade ju delvis honom för att han är den enda som gör moderkaksprov från vecka 10+0 och vi ville ju göra det så tidigt som möjligt. Men det betyder att om vi inte får en tid till denna onsdag så kommer jag alltså vara 11+6 nästa onsdag och så länge kan jag bara inte vänta. Då kommer jag bli helt galen redan halvvägs.
Ja, som jag nog skrev tidigare så är tålamod inte den egenskapen jag direkt drog vinstlotten i.
Oförstående chef...
Åh, jag är vrålhungrig! Sitter här i soffan och bloggar från vår nya (begagnade) laptop. Väntar på en pizza-delivery och mår rätt illa. Men illamående är ett bra tecken och jag klagar inte.
Ja, jag ville bara prova vår nya dator och den verkar ju fungera som den ska. Lite ovant med tangentbordet bara. Vissa knappar sitter lite annorlunda.
Hoppas att de ringer från Huddinge imorgon och meddelar oss tiden för moderkaksprovet. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra denna graviditet med att inte tänka så där jättemycket på vad som komma skall. Men min himla chef är på mig hela tiden med diverse frågor och jag blir galen av det. Hon sätter fart på tankar som jag lyckats att inte tänka och hon gör mig jättestressad över detta med moderkaksprovet. Tjatar om att hon måste veta när det blir, precis som att jag kan påverka datumet. Hon frågade till och med om inte jag har något att säga till om rörande tiden. Hallå, vad tror hon? Att jag prioriterar att arbeta en dag och eventuellt skjuta fram tiden? Nej, knappast! Men samtidigt förstår jag att hon behöver veta för att kunna planera. Men tycker ändå att hon kan visa lite mer tålamod och förståelse.
Men, men, snart är provet taget och snart vet vi om vi får tillåta oss att känna lycka eller om vi åter igen kommer tvingas till abort...
Ja, jag ville bara prova vår nya dator och den verkar ju fungera som den ska. Lite ovant med tangentbordet bara. Vissa knappar sitter lite annorlunda.
Hoppas att de ringer från Huddinge imorgon och meddelar oss tiden för moderkaksprovet. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra denna graviditet med att inte tänka så där jättemycket på vad som komma skall. Men min himla chef är på mig hela tiden med diverse frågor och jag blir galen av det. Hon sätter fart på tankar som jag lyckats att inte tänka och hon gör mig jättestressad över detta med moderkaksprovet. Tjatar om att hon måste veta när det blir, precis som att jag kan påverka datumet. Hon frågade till och med om inte jag har något att säga till om rörande tiden. Hallå, vad tror hon? Att jag prioriterar att arbeta en dag och eventuellt skjuta fram tiden? Nej, knappast! Men samtidigt förstår jag att hon behöver veta för att kunna planera. Men tycker ändå att hon kan visa lite mer tålamod och förståelse.
Men, men, snart är provet taget och snart vet vi om vi får tillåta oss att känna lycka eller om vi åter igen kommer tvingas till abort...
Någon läser alltså min blogg :-)
Jag fick en fin kommentar till ett av mina inlägg och blev jätteglad. Tack Tina! Jag trodde inte att någon läste min blogg. Jag är inte så haj på det här med datorer och fattar inte hur man gör så att bloggen hittas på sökmotorer och sådant. Men på något sätt hittade du i alla fall min blogg. Skriver väl egentligen mest för min egen skull, men det är klart att det är roligt om jag kan dela mina tankar med andra också.
Tack igen, Tina för dina värmande ord. Ibland önskar jag att jag bara kunde ge upp. Men längtan efter att återigen få hålla ett litet pyre i min famn är fortfarande alltför stor. Och någon gång måste det ju bara resultera i ett friskt barn. Vi har ju ändå 75% chans på vår sida...
Tack igen, Tina för dina värmande ord. Ibland önskar jag att jag bara kunde ge upp. Men längtan efter att återigen få hålla ett litet pyre i min famn är fortfarande alltför stor. Och någon gång måste det ju bara resultera i ett friskt barn. Vi har ju ändå 75% chans på vår sida...
Fem år sedan lillskrutten tog sina sista andetag.
http://www.youtube.com/watch?v=7CbAjj80NIM
Igår var det fem år sedan vår lilla Teo tog sina sista andetag. Vi spelade bland andra denna låt på hans fina begravning.
Vad mer kan möjligtvis fattas?
Ja, så har jag då återigen träffat Dr. Gunnarsson. Var ju på ultraljudet igår och det gick riktigt bra faktiskt. Liten hade blivit stor och vi fick tillbaks den där veckan som hon tog förra ultraljudet. Jag ligger nu alltså exakt i fas med de beräkningar jag själv gjort och det känns som ett bra tecken. Så lite lugnare och lite mer hoppfull känner jag mig nu.
Hon skulle också skicka remiss för moderkaksprovet. Det blir ju lite tajt med tid nu men vi skulle i.a.f få komma till den läkaren vi önskade och det känns toppen. Det var nämligen den läkaren som "tog in" moderkaksproven till Sverige för många år sedan, så att hitta någon med större erfarenhet är nog inte helt enkelt. Och han har tagit ett moderkaksprov på mig förut också och han var så himla lugn och förtroendeingivande vilket ju känns avgörande i en sådan situation. Men som sagt, jag undrar när vi kommer få tid. Jag är ju 10+0 idag, och en av anledningarna till att vi önskade honom var ju den att han är den enda läkaren som gör proven från vecka 10+0. Alla andra gör det tidigast 11+0. Och en extra vecka i denna vidriga ovisshet slipper jag gärna om det går. Men nu blir det nog inte så ändå. Men hoppas innerligt att vi får en snabb tid trots denna korta varsel.
Min mage växer i alla fall och det känns riktigt obehagligt att ha tajta jeans. På jobbet använder jag ett par jeans som är riktigt baggy. Det är skönt, men jag känner mig lite slashasig. Älskar baggy brallor, men då vill jag gärna kombinera den outfiten med någon snygg topp och inte världens fulaste arbetströja. But what the.... Utseendet känns sekundärt just nu.
Önskar så himla mycket att det ska få gå vägen denna gång. Hörde av ett medium en gång att foster som inte kommer till världen är små själar som tränar inför jordelivet och att det därför behövs människor som utsätts för missfall och sådant. Men jag känner att jag nu kanske har tagit min beskärda del av den uppgiften och att det nu kanske kan få bli vår tur att få ett friskt barn. Det är ju trots allt ändå min tionde graviditet.
Ett annat medium sa att mina förfäder på andra sidan ville att jag och M skulle vara gifta innan vi fick barn och nu är vi ju det också, så jag kan inte se vad mer som fattas. Och nej, jag är inte en sådan som tror och rättar hela mitt liv efter vad jag får höra av medium. Tycker bara att det är lite spännande...
Hon skulle också skicka remiss för moderkaksprovet. Det blir ju lite tajt med tid nu men vi skulle i.a.f få komma till den läkaren vi önskade och det känns toppen. Det var nämligen den läkaren som "tog in" moderkaksproven till Sverige för många år sedan, så att hitta någon med större erfarenhet är nog inte helt enkelt. Och han har tagit ett moderkaksprov på mig förut också och han var så himla lugn och förtroendeingivande vilket ju känns avgörande i en sådan situation. Men som sagt, jag undrar när vi kommer få tid. Jag är ju 10+0 idag, och en av anledningarna till att vi önskade honom var ju den att han är den enda läkaren som gör proven från vecka 10+0. Alla andra gör det tidigast 11+0. Och en extra vecka i denna vidriga ovisshet slipper jag gärna om det går. Men nu blir det nog inte så ändå. Men hoppas innerligt att vi får en snabb tid trots denna korta varsel.
Min mage växer i alla fall och det känns riktigt obehagligt att ha tajta jeans. På jobbet använder jag ett par jeans som är riktigt baggy. Det är skönt, men jag känner mig lite slashasig. Älskar baggy brallor, men då vill jag gärna kombinera den outfiten med någon snygg topp och inte världens fulaste arbetströja. But what the.... Utseendet känns sekundärt just nu.
Önskar så himla mycket att det ska få gå vägen denna gång. Hörde av ett medium en gång att foster som inte kommer till världen är små själar som tränar inför jordelivet och att det därför behövs människor som utsätts för missfall och sådant. Men jag känner att jag nu kanske har tagit min beskärda del av den uppgiften och att det nu kanske kan få bli vår tur att få ett friskt barn. Det är ju trots allt ändå min tionde graviditet.
Ett annat medium sa att mina förfäder på andra sidan ville att jag och M skulle vara gifta innan vi fick barn och nu är vi ju det också, så jag kan inte se vad mer som fattas. Och nej, jag är inte en sådan som tror och rättar hela mitt liv efter vad jag får höra av medium. Tycker bara att det är lite spännande...
Hund istället för bebis
Ja, idag fick jag höra av min svärfar att vår hund blivit ett substitut för bebis. Och det kanske ligger något i det. Men samtidigt inte... Hur mycket vi än älskar vår lilla skrutthund så kan hon aldrig ersätta ett barn. Det är egentligen en ganska konstig jämförelse. Men jag förstår ändå vad han menar och han menar i alla fall inget illa och det är ju ändå det viktigaste.
Nu har jag inte blödit på ganska länge så hoppet växer väl lite för varje blodfri dag. Nu är det "bara" fyra dagar kvar till ultraljud. Hoppas få se en liten bebis som växer som den ska. Och hoppas på att få en snabb tid för moderkaksprov.
Natten blev sådär, förresten. Men det berodde nog inte så mycket på grubblerier utan snarare på en liten hund som inte ville sova. Hon körde sina race mellan soffan och sovrummet. Mindre roande mitt i natten. Hoppas denna natt blir lugnare.
Nu har jag inte blödit på ganska länge så hoppet växer väl lite för varje blodfri dag. Nu är det "bara" fyra dagar kvar till ultraljud. Hoppas få se en liten bebis som växer som den ska. Och hoppas på att få en snabb tid för moderkaksprov.
Natten blev sådär, förresten. Men det berodde nog inte så mycket på grubblerier utan snarare på en liten hund som inte ville sova. Hon körde sina race mellan soffan och sovrummet. Mindre roande mitt i natten. Hoppas denna natt blir lugnare.
Ta mig till värmen och leenden!
Ja, så börjar ännu en dag att lida mot sitt slut. Varför säger man så egentligen, att en dag börjar LIDA mot sitt slut? Just nu känns det som en lättnad varje gång dagen börjar ta slut och jag kommer ett litet steg närmare att få veta om lilla bebisen i magen är frisk eller inte. Måste det gå vägen denna gång!!! 10 gången gilt... kan det vara så, tro?
Jag och min kära man längtar tillbaks till Thailand. Vi vill verkligen bosätta oss där. Vi håller på och klurar på olika sätt för oss att göra det möjligt. Jag är ju snart färdig lärare och det vore ju riktigt härligt att flytta till Thailand och arbeta som just det. Men den skolan jag helst vill arbeta på kräver minst fem års erfarenhet, och som jag skrivit tidigare så är tålamod inte min starkaste sida.
Sen så är det ju faktiskt så också att antingen flyttar vi dit med ett barn eller så flyttar vi för att vi bestämt oss för att ge upp våra försök att återigen bli en hel familj. För det känns svårt att flytta dit och fortsätta försöka där. Vi behöver ju ha vår hjälp med moderkaksprov och dyligt och det är nog ganska svårt att få till därifrån.
En sak vet vi i alla fall säkert, och det är att den svenska vintern, kylan och mörkret inte är något för oss. Det konstaterade vi redan första gången vi träffades för snart sju år sedan. Redan då sa vi att vi skulle flytta till ett varmare land tillsammans någon gång i framtiden. Och vi har ju faktiskt bott i Thailand redan i sex månader. Underbara sex månader!!!
Mmm, så här vill jag avsluta kvällen. Men sköna, varma tankar om ett härligt och varmt land där allt och alla ler mot oss. Snälla, låt mig bevara den här varma känslan resten av kvällen och natten. Hjälp mig ifrån de mörka, kalla och totalt nedbrytande känslorna av skräck, förtvivlan, oro och ovisshet...
Jag och min kära man längtar tillbaks till Thailand. Vi vill verkligen bosätta oss där. Vi håller på och klurar på olika sätt för oss att göra det möjligt. Jag är ju snart färdig lärare och det vore ju riktigt härligt att flytta till Thailand och arbeta som just det. Men den skolan jag helst vill arbeta på kräver minst fem års erfarenhet, och som jag skrivit tidigare så är tålamod inte min starkaste sida.
Sen så är det ju faktiskt så också att antingen flyttar vi dit med ett barn eller så flyttar vi för att vi bestämt oss för att ge upp våra försök att återigen bli en hel familj. För det känns svårt att flytta dit och fortsätta försöka där. Vi behöver ju ha vår hjälp med moderkaksprov och dyligt och det är nog ganska svårt att få till därifrån.
En sak vet vi i alla fall säkert, och det är att den svenska vintern, kylan och mörkret inte är något för oss. Det konstaterade vi redan första gången vi träffades för snart sju år sedan. Redan då sa vi att vi skulle flytta till ett varmare land tillsammans någon gång i framtiden. Och vi har ju faktiskt bott i Thailand redan i sex månader. Underbara sex månader!!!
Mmm, så här vill jag avsluta kvällen. Men sköna, varma tankar om ett härligt och varmt land där allt och alla ler mot oss. Snälla, låt mig bevara den här varma känslan resten av kvällen och natten. Hjälp mig ifrån de mörka, kalla och totalt nedbrytande känslorna av skräck, förtvivlan, oro och ovisshet...
En lång paus...
Ja, nu har jag verkligen tagit en lång paus från min helt nya blogg. Inte så bra kanske, då jag mår bättre av att skriva av mig lite. Men orken och tiden har helt enkelt inte funnits. Jag har jobbat massor och så mår jag riktigt risigt i graviditeten. Jag tror mina järnvärden har droppat rejält, men jag hatar verkligen de där järntabletterna. Tog min sjunde tablett idag dock. Antar att jag måste. Har ännu inte skrivit in mig hos barnmorskan. Har gjort det så många gånger förr bara för att sedan avsluta journalerna alldeles för tidigt. Var på specialistmödravården i alla fall för ett ultraljud den 16 december. Vi såg ett pickande litet hjärta i magen men enligt mått så var jag inte så långt gången som jag trodde. Och det tolkar jag som ett dåligt tecken. Läkaren sa dock att jag inte skulle oroa mig. Ska tillbaks dit för ultraljud den 7 januari.
Julen och nyåret firades i lugnt och stilla tempo, skönt...
Julen och nyåret firades i lugnt och stilla tempo, skönt...
